Efter mycket funderande för att hitta ett både exotiskt och barnsäkert resmål för en långresa med lilla Vilda, vår tvååriga dotter, föll valet på Japan.
Lilla Vilda med sina nya kompisar
i Kiyomizu-templet!
Japan har både fantastiska sevärdheter, bra sjukvård och hög hygienisk standard. Dessutom är det mycket billigare än man kan tro! För att slippa åka bil (som Vilda inte alls gillar) valde vi att åka runt Japan med tåg.
Resan dit
Både flygresan och jetlagen gick över förväntan. Flyget var (förstås) försenat men Vilda sov nästan hela tiden. Det var tur eftersom Vilda redan vid incheckningen "fick hjälp" av säkerhetspersonalen med att öppa våra inslagna aktivitetspresenter...
Vilken stil de har!
I Tokyo såg vi nästan inte en enda västerlänning, förutom när vi besökte de stora sevärdheterna, men massor av stiliga japaner. Det var intressant att se hur otroligt elegant klädda japanerna var. De hade kostym (äldre) eller supertrendiga kläder (yngre). En annan intressant iakttagelse var att alla som var förkylda bar munskydd.
Som om vi stod mitt i Astrid Lindgrens "Körsbärsdalen"
Vi hade tur som fick uppleva Japan mitt i körsbärsblomningen, i april. Körsbärsblomningen är en stor händelse i Japan, och japanerna följer körsbärsblomningens utveckling i olika delar av landet genom rapporter om detta i medierna. Vi tillbringade första dagen i Uenoparken, som är en "top cherry viewing spot", det vill säga det fanns MASSOR av körsbärsträd och på marken såg det nästan ut som om det hade snöat. Många firar körsbärsblomningen med saké (japanskt risvin), och under träden i parken satt folk (finklädda i kostym förstås!) och hade picknick.
Mamma och Vilda framför ett körsbärsträd i full blomning i Uenoparken i Tokyo.
En annan exotisk detalj är toaletterna. De har en instrumentpanel som inte hade vanhedrat ett JAS-plan. Naturligtvis står alla instruktioner dessutom med japanska tecken. Jag kunde dock inte motstå frestelsen att sätta igång den privata underredsspolningen på en av dem. Det skulle jag inte ha gjort. Det uppstod en rejäl fontän som sprutade ner allt i omgivningen! Jag tänkte att den väl skulle sluta av sig själv efter ett tag. Men nej, man var tvungen att identifiera stoppknappen. Det var INTE lätt! På ett annat ställe fanns faktiskt en toa med även engelsk text, där framgick att den hade följande funktioner: musikval (inklusive volym), personlig underredsspolning (inklusive val av riktning och vattentryck) samt temperatur på toasitsen (de flesta var uppvärmda). Dessvärre lyckades jag aldrig lokalisera själva spolknappen...
Vi hann förstås också med ett besök på Tokyos nationalmuseum. Där finns utställningar med bland annat kimonos och tjusiga samurajsvärd från 1000- till 1800-talet. Till och med svärdet från 1000-talet är skinande blankt och skarpt, inte en rostfläck! Vilda tyckte dock att de buddistiska gudarna verkligen borde ha strumpor på sig, hon pekade på deras nakna fötter och sa ”strumpa” med bestämt tonfall!
Vilda avvek verkligen från mängden, eftersom hon är så blond, så hon var väldigt populär och vinkade åt alla. Hon lärde sig också sina första engelska ord under resan, "bye-bye" och "pretty". Dessutom lärde hon sig, till skillnad från mamma och pappa, att äta med pinnar (dock genom att spetsa maten). Hon uppskattade naturligtvis också det enorma utbudet av leksaker, bland annat små fluffiga robotar i form av sälar, hundar mm. Jag kunde inte riktigt bestämma mig för om de var söta eller lite läskiga.
I Japan var det mesta faktiskt billigare än i Sverige förutom färsk frukt. Mannen shoppade loss i teknikdistriktet Akihabara och köpte en digitalkamera och en PSP (eller någon liknande bokstavskombination...) för två tredjedelar av priset hemma. Jag hittade en annan teknikpryl som jag dock (lätt) kunde avhålla mig från att köpa. En väckarklocka i form av en bombattrapp, alla sladdarna måste kopplas rätt på morgonen för annars slutar den inte ringa...
Svarta ägg vid Mount Fuji
Påskaftonen firade vi med att titta på Mount Fuji och äta svarta ägg kokade i en vulkan, omgivna av giftiga gaser (Vilda fick förstås stanna nedanför, men åt gärna upp äggen). Att vi tillbringade påskafton ute i vildmarken (nåja, japansk vildmark... det vill säga inga skyskrapor inom synhåll) var inget hinder för att köpa såväl varmt som kallt kaffe på burk i olika varuautomater på platsen. Dom fanns ÖVERALLT och man kunde köpa allt från batterier till blombuketter.
Under resans gång upplevde vi både naturen och fick se Mount Fuljis giftiga gaser (t.v), samt storstäder med höga skyskraper (t.h).
Vi sov de flesta nätterna på så kallade ryokans, det vill säga japanska värdshus med tatamimattor på golvet (gjorda av halm och säv). Man blev försedd med en kimono och tofflor när man checkade in, sedan gick de flesta runt så hela tiden. Lite exotiskt. Vilda gillade verkligen ryokans, alla möbler var max 3 dm höga så hon kunde vara med vid bordet sittandes på golvet. Vi sov på golvet på madrasser som vi rullade ut. Som tur var hade vi med en resesäng hemifrån till Vilda. Väggarna är till stora delar gjorda av papper, som vissa medlemmar av familjen naturligtvis råkade ramla igenom ;) På det första övernattningsstället hade de även ett så kallat onsen, ett utomhusbad med vatten från varma källor. Mysigt.
På näst sista stället var maten inkluderad, den var mycket god de första dagarna men sista dagen var det sjömat. Stackars Ola och Vilda som knappt klarar av att äta vanliga räkor fick stå ut med sjögräs, en hel tentakel som låg och dallrade på en tallrik (möjligen rå, jag vågade inte heller prova…) samt en genomborrad hel fisk som låg och stirrade på oss (med ögonen öppna!). Ola och Vilda fick nödproviantera på K-mart efteråt...
Alla japaner vi mötte var synnerligen trevliga och många var ganska översvallande trevliga. Såg vi förvirrader ut kom det genast någon springande och försökte hjälpa oss. Vi blev till och med skjutsade hem från en restaurang (gratis) för att det regnade ute! Och vi tappade räkningen på alla presenter Vilda fick av vilt främmande människor som vi mötte ute på stan.
Takayama och Kanasawa
Takayama är en liten stad som befinner sig i japanska alperna och Kanasawa är en medelstor stad som ligger på Japans västkust. Vi tittade på massor av häftiga hus från Edoperioden (cirka 1500- till 1800-talet), både "civila" och samurajhus, i Takayama respektive Kanasawa. Ofta är arkitekturen stram med tatamimattor på golvet och en eldstad i mitten. Jämfört med svenska hus från samma tidsperiod är de verkligen enormt imponerande. Vi hann också med ett par trädgårdar och små coola tempel gömda uppe i skogen med vindlande branta trappor som ledde dit. Fast Vilda ansåg förstås att ank- och karpmatning var det absolut roligaste!
Pappa Ola och Vilda i Hida folk village, utanför Takayama.
Mamma Monica och Vilda framför entrén till Takayama Jinya.
I Kanasawa besökte vi vad som måste vara ett av världens häftigaste tempel, med smeknamnet Ninja-dera (”Ninjatemplet”). Det är ett gammalt tempel byggt 1643 (!) med massor av gömda trappor och lönngångar för att försvåra attacker. Det hela var mycket hemligt, vi var tvungna att boka tid innan (med japansktalande guide...) för att få komma dit, det var inte tillåtet att ta några foton och inga informationsbroschyrer eller dylikt fanns att köpa heller. Barn fick inte heller komma in så vi fick turas om. Ola gick under tiden iväg till ett närliggande geishakvarter där en geisha mutade Vilda med en massa choklad.
Inne i templet finns en trappa som ser ut att bestå av tre trappsteg, men det går att ta bort golvet så att man kan fortsatta nedför den. En annan trappa är helt gömd under golvet, en går att fälla upp och flera stycken är dolda inne i garderober. Enligt shogunatets byggregler fick husen bara vara ett par våningar höga, templet ser därför ut att vara två våningar högt på utsidan men är egentligen sju! I en brunn på gården tros finnas/ha funnits en lönngång till Kanasawa slott, långt under markytan. En skjutdörr är dubbel så att det går att både komma ut på gården och uppför en smal trappa, bra om fienden jagade en. En trappa är också försedd med en baksida av papper så att fienden skulle kunna spetsas om de kom smygande. Samurajernas väntrum har fem utgångar men bara en syns. Det finns också ett Hara-kirirum, där de som förlorat i strid begick självmord. Det har inga fönster och dörren går inte att öppna inifrån.
I Kanasawa finns också en av Japans tre "främsta" parker, Kenrokuen, som var osannolikt vacker med ett hav av blommande körsbärsträd. Det såg nästan ut som det snöade när blombladen föll och marken var täckt av dem. Vi hann också med en sväng till ett ställe där de tillverkar bladguld. Där fick vi prova att äta (!) äkta guld. Vilda var skeptisk till det…. Man kunde också köpa bröd inbakade i guld, och hela toaletten var täckt med guld.
Geishor och jordskalv i Kyoto
Efter Kanasawa fortsatte vi till Kyoto, Japans huvudstad under mer än 1000 år. Här finns ungefär 2000 tempel, vi hann dock bara med sex stycken. Bland annat såg vi Nijo-borgen, som är från 1500-talet. Golven är speciella "näktergalsgolv", det vill säga golv som liksom kvittrar när man går på dem (på grund av att järnspikar som gnids mot varandra på något sätt) för att Shogunen skulle höra om det kom någon smygande. I slottet finns helt fantastiska väggmålningar, till stora delar täckta av guld och med många bilder av blommor, fåglar och tigrar. Konstnärerna hade dock aldrig sett några tigrar utan fick rita dem från fantasin utifrån skinn som resande till fjärran länder hade tagit med hem.
I hela Japan finns knappt tusen aktiva geishor, men vi hade turen att se flera av dem. Vi var och tittade i ett område som heter Gion och där fanns det massor. De hade haft en föreställning, annars var det ovanligt att få syn på dem - så vi hade tur. Vi såg också en massa munkar, men när vi vände oss om stod tre personer och fotograferade Vilda istället! Det gick nog inte en enda dag på resan utan att hon fick minst en present av någon. De sista dagarna på resan lyckades hon prestera hälsningsfraser på japanska och buga!
Vilda får sällskap i Kiyomizu-templet (tv). Bilden th visar en äkta geisha i Kyoto.
I Kyoto fick vi uppleva vårt första jordskalv! Det var ganska läskigt, vi var utomhus och hela marken rörde sig, husen knakade och lyktstolparna svajade vilt fram och tillbaka. Där vi var uppstod dock inga skador så vitt vi kunde se, men vi såg reportage på nyheterna på kvällen.
Slutligen fick jag äntligen köpt ett samurajsvärd, efter fruktlöst letande bland plast- och mjuksvärd i hela Japan. Mitt svärd är visserligen varken skarpt eller äkta (nygjorda sådana kostar nämligen 100 000 kr...) med det var i varje fall handgjort i Japan. Handtaget är dekorerat med hajskinn och äkta guld, och svärdsskidan är gjord i lackat trä med Tokugawasigillet (shogunfamilj) på.
Valhajar och samurajer i Osaka och Himeji
En av de sista dagarna tillbringade vi på Osaka akvarium, innehållande världens största akvarietank som är hem åt bland annat en valhaj och mantelrockor, urhäftiga. Resten av Osaka jämnades med marken under andra världskriget och är återuppbyggt medelst betongklossar, så det hoppade vi över. Istället blev det en tur till Himejislottet (Vita hägerns slott), det "ultimata Samurajslottet" och det snyggaste och bäst bevarade i Japan enligt vår guidebok Lonley Planet. Slottet är verkligen otroligt imponerande, med lönngångar, häftiga torn och vallgrav. Dessutom var det väldigt vackert utsmyckat och självklart omgivet av körsbärsträd.
Vilda framför det vackra Himejislottet.
På flyget hem hade Vilda kul med en stor knapp som det stod "Evacuation command" på, så vi får vara glada att vi kom tillbaka till Sverige igen…
Tips till dig som vill åka till Japan:
Pris
Hela den här drömresan kostade cirka 70 000 kr. Vi var borta i tre veckor. I denna summa ingick stora mängder souvenirer och vi snålade absolut inte med mat, aktiviteter etc. Det mesta var faktiskt billigare än hemma. Att äta på restaurang är billigare än i Sverige, men att köpa färsk frukt kan dock vara mycket dyrt.
Flyg
Det tog drygt elva timmar att flyga från Köpenhamn till Tokyo. För att hålla Vilda sysselsatt hade vi med oss en massa små inslagna presenter som vi gav henne med jämna mellanrum under flygresan. Det kan också vara bra att ha med sig lite snacks och reservmat (ifall det dröjer länge mellan måltiderna på planet). Har man ett mindre barn (som inte har egen sittplats) är det en mycket bra idé att boka en så kallad ”babycot” eller "basinett" i förväg. Det är en babysäng som hängs upp på väggen.
Åka runt
Det är mycket smidigt att åka runt i Japan med tåg, de går väldigt snabbt. På ett par timmar är man i en helt annan del av landet. De är dessutom så punktliga att det går att ställa klockan efter dem! Ett tågpass (som måste bokas hemifrån) är oftast billigast om man planerar att åka runt, eftersom enskilda tågbiljetter är dyra. Namnen på alla stationer (liksom gatuskyltar) står även med engelska bokstäver, så det är inga problem att hitta rätt station.
Boende
Hotell i Japan är relativt dyrt, vi bodde på billiga hotell (dock inte vandrarhem) och ett dubbelrum kostar då cirka 1000 kr/natt. Japanska ryokans är ofta lite billigare än västerländska hotell, och de är helt klart värda att prova! Vi bodde ungefär hälften av tiden på västerländska hotell (ofta bekvämare) och hälften av tiden på ryokans (mer japansk upplevelse), och det var lagom. Nästan inget av hotellen vi bodde på hade barnsängar, utan vi hade med oss en resesäng hemifrån.
Toaletter
Toaletter finns nästan i vartenda gathörn (betydligt fler än i Sverige) och skötbord likaså, så att byta blöja var enkelt. Givetvis finns det också bra blöjor att köpa. Inne på många toaletter finns det även barnstolar, som man kan sätta barnet i när man själv ska gå på toaletten, oerhört praktiskt!
Mat
Vilda åt vanlig mat när vi var där så hur det är med barnmat ha r vi inte undersökt. Det var dock väldigt lätt att hitta mat från alla hörn av världen, t ex pizza och spagetti med köttfärssås, så barnen behöver absolut inte lära sig att tycka om sushi! Däremot kan det vara bra att ta med kniv och gaffel, för ofta är det pinnar som gäller. Barnstolar på restauranger är heller inte särskilt vanliga.
