Reseberättelse:

En dag på Dalénium Science Center

(Sverige, Stenstorp, Dalénium Science Center)

Illusionen med stolen.

Antons favorit, Grabball.

Emelies favoritställe, speglarna.

Mina barn är nu sex (Emelie) och nio (Anton) år gamla. De har tröttnat lite på djurparker och vill istället vara lite mer aktiva och göra saker. Av den anledningen ansökte jag om att vi skulle få bli testfamilj för något science center. Turen var med oss och vi fick i uppdrag att testa Dalénium Science Center. Jag och barnen valde att ta med oss min bror, barnens morbror som den fjärde personen.

Vi bor i en liten ort i Värmland och har ganska precis två timmar till Stenstorp där Dalénium Science center ligger. Färden startade klockan 8:00 den 19 juni. Vi stannade ungefär halvvägs och åt en medhavd frukost. Med Google Maps tog vi oss sedan fram till centret och hittade en bra parkering utanför.

Det första vi gjorde när vi kom in var att besöka toaletterna. Min yngsta är väldigt noga med att det ska vara rent på toaletter så jag var väldigt glad att det var ljust och fräscht därinne.

När vi kom in i själva testdelen blev vi först lite överväldiga av allt vi såg så vi gick omkring och bara tittade en stund. Emelie fastnade ganska snart för en stor skärm där hon kunde färglägga bilder och spela små spel. Även Anton upptäckte skärmarna och hamnade där han också. Min bror och jag gick vidare och testade några olika pussel. Han klarade av pyramiden vilket förstås gjorde mig ganska irriterad eftersom jag har klarat den förut men den här gången tog det tvärstopp. Jag försökte mig också på en nummergrej som jag fortfarande tänker på ibland och har tankar om att försöka få till någon kväll. Jag lyckades med det som kallades sidbyte men jag och Anton fick inte till Brahmas torn. Det var riktigt roligt även om det var frustrerande. Under tiden hittade barnen små robotar som kunde programmeras. Båda två fick in snitsen och lyckades få dem att gå en vald väg.

Något som Anton längtat efter att få testa var VR-glasögonen och som tur var kom vi i tid så att han kunde testa. Den här gången var det Grabball som var det aktuella spelet. Han tyckte att det var hur kul som helst. Morbror testade också och lyckades samla ihop en hel del poäng. Jag vågade inte av risk för att bli snurrig.

När Anton spelade Grabball så hittade Emelie en riktigt favorit i form av en grupp speglar där hon dansade och grejade hur länge som helst. Den var gjord så att hon såg fem versioner av sig själv och kunde göra fina mönster och rörelser med sig själv och sina spegelbilder.

Vi testade och tittade på en hel massa intressanta och roliga saker längre in på centret också som fascinerade både barn och vuxna. Jag skulle vilja lista allt vi testade med varierande resultat men någonting ska väl lämnas till nya besökare att upptäcka själva. Nästa sak som de verkligen fastnade för var en avdelning längst upp där det fanns gigantiska legobitar och en massa böcker. Anton läste lite om bland annat programmering och Emelie gjorde flera stora gubbar av legobitarna.

En del som barnen inte riktigt fastnade för på samma sätt var den delen med vatten och luft. Emelie gick bara runt en snabbis och gick upp till legobitarna igen. Anton testade några saker och tyckte framför allt att ett rör där man kunde få det att blåsa upp luft var roligt. Det fanns en plats där man skulle försöka koppla så att små trafikljus skulle lysa i rätt ordning men batterierna var dåliga på en del ställen så det funkade inte sol det skulle.

Anton tyckte också att det var väldigt roligt med en stor skärm där han själv var en figur i ett spel där det gällde att smälla rätt ballonger, exempelvis alla ballonger med ord som var ett riktigt land. Emelie kan inte läsa än så för henne var det inte lika kul.

Dagen vi var där kunde man också se en gasshow. Där stod en trevlig gubbe på scenen och förklarade saker om olika gaser och visade saker. En gång gick han ut bland publiken och lät alla känna på ”molnet” som kom ut ur ett av glasrören (som jag inte minns vad det innehöll). Han busade med Emelie och sa att hon fick moln i håret vilket hon tyckte var superkul. Anton pratade länge om showen och de olika sakerna som han fick se. Lyckat! 

Vi tog också en fika mitt i allt testande, glass och dricka, i den fina delen med bord och stolar precis vid ingången. Barnen blev klara väldigt snabbt och sprang tillbaka in till sina favoritplatser innan jag och min bror var i närheten av klara.

Innan vi åkte hem köpte barnen varsin liten sak i butiken där det fanns en hel del spännande små saker. 

Allt som allt hade vi en otroligt trevlig dag på Dalénium Science Center och barnen sa redan på vägen hem att de gärna skulle åka tillbaka en gång till vilket vi förmodligen kommer att göra. De vill gärna visa sin pappa allt som de hann testa under dagen. Jag tycker att det var lagom stort för en dagstur med experiment, fakta och annat som passade perfekt för oss som var 6, 9, 33 och 36 år. Det tog fyra-fem timmar för barnen att känna sig klara med allt vilket är ett bra betyg. En eloge till den trevliga personalen också. Alla vi mötte var trevliga och tillmötesgående. 

Tummen upp för Dalénium Science Center. 

Av: pimasu@... (2019-07-11)